2010/06/06


Oj vad det var länge sen som jag tog mej tid att sätta mej här. Jag är inne i en period när jag försöker hinna ikapp mitt liv det känns som om det "springer" ifrån mej!

Det har hänt så mkt runt omkring mej och familjen som har tagit sin tid att beabeta.

Det handlar mkt om sorg här just nu.

Min sambo fick tidigare i veckan ta bort min hund hastig har nog ännu inte riktigt fattat att det är så. Jag var på jobbet, sambon var till veterinären med lilla Ida, hon var ju bara lite hängig ju. Det konstaterades att hon hade en rad infektioner i kroppen, troligtvis början till diabetes ev inre blödningar som kan ha varit orsaken till den akuta blodbrist hon hade. Njurarna var nästan helt utan funktion, så hade inte hunden haft ett så stark hjärta så hade hon säkert varit borta tidigare.

Man tror att man är förberedd på att förr eller senare så kmr den här dagen då man måste fatta beslutet. Men Ida var ju inte äldst i klanen hemma och hon var ju hur pigg som helst bara några dagar tidigare.........Jag kan fortfarnade inte förstå att hon blev så akut sjuk! Hon kommer alltid att finnas hos oss, mkt bus har hon hittat på för hon var nästan omöjlig att uppfostra men hon var en helt underbar valpmamma. Så nu måste jag säga att det känns helt fantastiskt att jag var envis och stod på mej när jag fick behålla en tikvalp efter henne.
Så minnet lever i Agnes.
Skulle kunna skriva hur mkt som helst om mina hundar men just nu så känns det tungt jag kommer nog åter till ämnet framöver.



Vidare i livet så har jag nu jobbat i 3 veckor efter min föräldraledighet, det känns okej men ibland känner jag lite avundjsuka på sambon som får lyxet att vara hemma hela sommaren med våra barn. Men samtidigt så unnar jag givetvis dom det, för jag älskar min familj.♥


Jag har min själavård i vår stora trädgård där det just nu är full fart på aktiviteterna. Sitter här idag med rödsvedda axlar efter en heldag i trädgården. Idag har tomaterna fått större utrymme runt fötterna och pumporna fått känna på solen utan fiberduk. Vattenfallet är fixat, och då givetvis så har även lilleman tagit sej ett dopp i fågelbadet.

5 kommentarer:

Filimarans Funderingar sa...

Oj oj oj jag vet precis hur det känns nu för er. Vår härliga Milou dog nu i mitten på maj on hade precis fyllt 15 år. Saknaden är hemsk, man ser henne, tycker att man hör henne. Men vi har en ny valp som ska flytta hem till oss i mitten på juni.

Frogprincess sa...

Beklagar sorgen...

mormor Ewa sa...

nej det är inte alls roligt att hon är borta men jag för står dig det tar tid innan man förstår att hon är borta men som all sorg så fär det ta tid och det ska det ju göra. Jag kommer oxå sakna henne när jag kommer hem till er.

Rosenvante sa...

Fy så tråkigt. Måste varit en smärre chock att förlora henne bara så där.

Jag skulle bara titta in och säga att det är kul att du vill vara med i min utlottning och lycka till.

Åsa sa...

Ja det måste vara så hårt, alla djur har sitt unika. Som man kan ha kvar i minnet. Men som sagt så går det aldrig att förbereda sig. Den dagen kommer alltid kännas som om man inte var förberedd, att man inte kan förstå, att det känns så orättvist. Så är det o ska vara anser jag.